Stolpe ut för kommissionens direktivförslag
Efter mer än ett decennium med närmare 20 nya skattedirektiv som i huvudsak har fokuserat på skärpta regler för att motverka skatteundandragande och ökade rapporteringskrav är det glädjande att tonläget i den internationella skattedebatten sakteliga börjar förändras och att fokus i stället riktas mot förenklingar.
Som rapporterats om tidigare presenterade kommissionen den 12 september ett paket med tre direktivförslag på företagsskatteområdet, alla med syfte att förenkla och minska den administrativa bördan för företag inom EU.
Huvudförslaget utgörs av det som kallas BEFIT, Business in Europe: Framework for Income Taxation, och är det tredje i raden av försök att harmonisera bolagsskattebasen inom EU. De andra direktivförslagen avser harmonisering av internprissättningsregler och förenklingar för SME- bolag Head Office Tax System (HOTS).
Svenskt Näringsliv har idag lämnat remissvar på dessa direktivförslag (BEFIT, TP, HOTS). Dessvärre uppvisar samtliga förslag stora brister och det är svårt att se att de skulle leda till de förenklingar som kommissionen antyder.
BEFIT-förslaget går ut på att bolag i samma koncern ska beräkna sitt skatteunderlag enligt ett gemensamt regelverk. Skatteunderlaget aggregeras i en gemensam skattebas och fördelas mellan bolagen i koncernen på basis av en fördelningsnyckel som bygger på det genomsnittliga skattemässiga resultatet under de tre senaste åren. Därefter görs ytterligare justeringar i enlighet med nationella skatteregler.
Innebörden för berörda bolag är att de, trots att kommissionen hävdar att så inte är fallet, fortfarande måste hantera och lämna skattedeklarationer i upp till 27 länder förutom den s k ”BEFIT information return” som ska lämnas för hela gruppen. Detta leder inte till någon förenkling och går stick i stäv med den ursprungliga tanken med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB), där bolagsgruppen endast skulle behöva ha kontakt med en skattemyndighet (one-stop-shop) och bara lämna en skattedeklaration.
BEFIT-förslaget har heller inte synkroniserats med reglerna i det extremt komplicerade minimiskattedirektivet. Konsekvensen kan bli att beräkningen enligt den föreslagna fördelningsnyckeln i BEFIT resulterar i tilläggsskatt. Mot denna bakgrund ger kommissionens uttalande om att BEFIT kan komma att minska den administrative bördan med upp till 65 % dessvärre intryck av att vara helt taget ur luften.
I Internprissättningsförslaget föreslås en kodifiering av OECD:s riktlinjer för internprissättning. Syftet är bla att öka förutsebarheten och minska antalet tvister gällande internprissättning. Problemet är att OECD:s riktlinjer för internprissättning är under ständig översyn och förändring. Att göra dessa till EU-lagstiftning riskerar att, över tid, skapa två parallella och potentiellt motstridiga system. Eftersom förslaget inte heller är begränsat till transaktioner inom EU kommer detta i sin tur att öka risken för fler fall av dubbelbeskattning i förhållande till länder utanför EU.
Syftet med HOTS är att stärka konkurrenskraften för SME-bolag i EU genom att låta de bolag som verkar gränsöverskridande genom fasta driftställen endast behöva förhålla sig till skattereglerna och lämna deklaration i den medlemsstat där huvudkontoret är beläget. Även om förslaget sannolikt har potential att till viss del minska den administrativa bördan för berörda SME:s riskerar det samtidigt att leda till en oacceptabel snedvridning av konkurrensen. Om förslaget blir verklighet skulle ett svenskt fast driftställe till ett utländskt bolag med huvudkontor i ett medlemsland med fördelaktigare skatteregler än Sverige komma att beskattas lindrigare än ett konkurrerande svenskt bolag. För snart 20 år sedan initierade kommissionen ett liknande förslag, det s k ”Home State Taxation”. Det förslaget fick skrinläggas just för att det snedvred konkurrensen.
Det är positivt att kommissionen eftersträvar att underlätta för EU företag. Efter ett årtionde fyllt av pålagor och ökade rapporteringskrav är det onekligen dags att rikta blicken mot förslag som främjar och underlättar för investeringar och tillväxt på den inre marknaden. Sådana förslag måste emellertid tas fram i samråd med näringslivet och inte, som i dessa fall, baseras på svaren från ett antal retoriskt ställda frågor i ett konsultationsdokument. Vi kan dessvärre bara konstatera att kommissionen, trots ambitionen att förenkla, skjuter stolpe ut med sina direktivförslag.
SKRIVET AVClaes Hammarstedt
