Alla vinner på att fler kommer i arbete

Sverige har internationellt sett låg arbetslöshet. Men bakom genomsnittssiffrorna döljer sig hög arbetslöshet för stora grupper. Utan omfattande strukturreformer riskerar vi att få ett permanent utanförskap med allvarliga konsekvenser framför allt för de som hamnar utanför, men även för de offentliga finanserna.

För det första har vi en stor grupp nyanlända som har mycket svårt att få ett jobb. Arbetslösheten bland inrikes födda ligger kring fyra procent. Bland utrikes födda är den hela 16 procent. Det tar i genomsnitt nio år innan en utrikesfödd är sysselsatt.

Detta är en djupt olycklig utveckling socialt och ekonomiskt, både för den enskilda människan och för samhället.

För det andra blir arbetsmarknaden allt tuffare för alla med lite eller ingen utbildning. Enligt en ny rapport från SCB ökade arbetslösheten bland lågutbildade från 10 till knappt 17 procent mellan 2005 och 2016.

Utöver att vara ett stort problem för alla dem som riskerar ett långvarigt utanförskap, och för hela samhället med lägre tillväxt och ökade sociala spänningar, är det också en stor utmaning för de offentliga finanserna. Omvänt är vinsten för de offentliga finanserna stor för varje individ som går från bidragsberoende till arbete.

Svenskt Näringsliv har använt modellen FASIT (ett verktyg finansdepartementet använder för att analysera effekter av policyförändringar) för att beräkna en genomsnittlig årlig effekt av att en person lämnar bidragsförsörjning för ett arbete.

En genomsnittsperson i yrkesaktiv ålder som inte är sysselsatt kostar det offentliga 71 000 kronor om året, medan en genomsnittsindivid som är sysselsatt till minst 90 procent ger ett positivt netto om 215 000 kronor, en skillnad på cirka 286 000 kronor. Då räknar vi med transfereringar, inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. Om 100 000 personer som idag inte är sysselsatta får ett jobb skulle det alltså öka skatteintäkterna med knappt 29 miljarder kronor netto.

En invändning mot den här typen av beräkningar är att det saknas ett dynamiskt perspektiv. De inbetalade arbetsgivaravgifterna som vi här räknar som en ren vinst innebär också att individen erhåller pension och sjukersättning med mera längre fram från det offentliga. Å andra sidan är det rimligt att anta att den totala kostnaden för det offentliga ökar ju längre tid en individ är utanför arbetsmarknaden eftersom sannolikheten att få ett jobb minskar. Vi har valt att beräkna en statisk effekt det första året för att visa på den stora potential som finns.

Det är inte minst i ljuset av detta som man ska se parternas förhandlingar om etableringsjobb. Samarbetet mellan parterna och staten kan komma att innebära en möjlig väg in på arbetsmarknaden för grupper som står långt från arbetsmarknaden. Naturligtvis blir inte den omedelbara effekten för det offentliga som ovan beskrivet. Men en första etablering på arbetsmarknaden ökar möjligheterna att få ett vanligt jobb senare.

Mot bakgrund av problemens omfattning måste mer göras. Fem reformer vore en god början, tillsammans med att staten tar sitt ansvar för att etableringsjobben får rätt förutsättningar.

1. Förbättra och bygg ut yrkesutbildningarna. Våra rekryteringsenkäter visar hur svårt företagen har att hitta rätt kompetens. Detta beror ofta på att yngre har fel utbildning. Vi behöver förbättra yrkesutbildningarna på gymnasienivå och underlätta omskolning från gymnasieskolans teoretiska program till yrkesprogram.

2. Stärk incitamenten för människor i bidragsberoende att söka jobb och göra sig anställningsbara. Marginaleffekterna kan vara nästan 100 procent för den som går från bidragsförsörjning till arbete – man får inte mer pengar i handen av att ta ett jobb. Dessa marginaleffekter måste sänkas omgående.

3. Reformera LAS. Även den svenska arbetsrätten behöver anpassas för att skapa fler arbetstillfällen. LAS-reglerna skapades i en annan tid med helt andra förutsättningar. Idag har vi en annan näringslivsstruktur, inte minst med många små företag i helt nya sektorer med en oerhört snabb teknikutveckling. Här är en omodern arbetsrätt ett hinder.

4. Bredda RUT och ROT. RUT och ROT-reformerna har bidragit till många jobb och nya företag i tjänstesektorn. Gör skattereduktion till grundprincip för alla hushållsnära tjänster.

5. Lägg ner Arbetsförmedlingen i sin nuvarande form. Dela upp matchningsuppdrag och myndighetsutövning så att matchningen fungerar bättre och vägen till jobb förkortas för de som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Det växande utanförskapet är kanske Sveriges allvarligaste samhällsproblem. Vi ser också tydligt hur bristen på personal hämmar tillväxten i våra företag.

Sverige behöver en flexiblare arbetsmarknad. Det finns stora vinster i detta, inte minst socialt. Men eftersom det vore en mycket god affär även för den offentliga sektorn är detta reformer som är ytterst angelägna även ur ett statsfinansiellt perspektiv.

Debattartikeln har publicerats på DI Debatt 11/12.