Krav på hundratusentals kronor för att få ut allmän handling, obstruktion av leverantörsinformation och förutbestämda upphandlingar. I en ny rapport ringer varningsklockorna för offentlig korruption i Sverige. ”Det krävs en mycket större öppenhet så att transaktioner kan granskas, säger Ellen Hausel Heldahl”, jurist och expert på offentlig upphandling.
Sverige har länge varit ett av världens minst korrupta länder. Men i organisationen Transparency Internationals senaste index över uppfattad korruption sjunker Sverige, och noterade sin sämsta placering någonsin sedan mätningen startade 1995. Dessutom är Sverige ett av de fem EU-länderna med den sämsta utvecklingen i indexet.
En ny rapport från Svenskt Näringsliv visar på flera brister i den offentliga upphandlingen, och presenterar förslag för att åtgärda dessa. Tidigare har det inte funnits någon siffra över hur stor andel av de offentliga upphandlingarna som resulterar i återkommande vinnare, men med hjälp av AI-företaget Tendium visar rapporten att 65,2 procent av alla upphandlingar har återkommande och delvis återkommande vinnare.
Anledningen till den relativt höga siffran kan bero på att myndigheterna är nöjda med befintlig leverantör och vill se ett fortsatt samarbete eller att det är besvärligt att byta leverantör. Men det kan också bero på en bristande konkurrenssituation och en grogrund för någon form av korruption (vänskapskorruption), menar rapportförfattaren Ellen Hausel Heldahl, jurist och expert på offentlig upphandling på Svenskt Näringsliv.
– I våra enkäter får vi ofta höra av företag att de upplever upphandlingar som är riktade mot en specifik leverantör på förhand, och att det därmed är avgjort redan innan några anbud lämnas in, säger hon.
Ett sådant exempel kommer från ett företag som insåg att kommunen hade kopierat deras broschyr i kravspecen för upphandling av en maskin:
”I ett fall hade man till och med kopierat ett stavfel och krävde att maskinen skulle ha en dargögla (i stället för dragögla). När en konkurrent ifrågasatte vad det var fick de svaret att det borde ni känna till.”
Ett annat problem som kan leda till en ökad korruption är en bristande öppenhet, både internt och externt, hos myndigheter och kommuner. Ett vanligt problem är olika typer av hinder vid begärande av offentliga handlingar, så som att handlingarna inte finns digitalt eller att det kostar att få ut dem. Ett exempel är när en myndighet krävde 240 000 kronor (två kronor per sida) för att skicka ett leverantörskontra i pappersform till ett företag. Ett annat exempel är när Lantmäteriet skickade en låda till den som begärt ut materialet med posten där texten på varje A4-sida var storlek tre, alltså helt oläsbart.
– När man gör något sådant så är det ren obstruktion. Det krävs en mycket större öppenhet så att transaktioner kan granskas, säger Ellen Hausel Heldahl.
Förutom förslaget om en förstärkt kommunal revision är samtliga förslag relativt lätta att införa och kräver inga omfattande utredningar.
1. Högre krav på direktupphandlingar: Inför bestämmelser om repressalier mot upphandlande organisationer som inte följer riktlinjer för direktupphandling enligt LOU 19 a kap. 15 §.
2. Öka öppenheten: Ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att årligen samla in och publicera inköpsvärdena från alla upphandlande organisationer, inklusive direktupphandlingarna.
3. Krav på inköpsanalyser: Ge Ekonomistyrningsverket i uppdrag att analysera förutsättningarna för obligatorisk användning av spendanalyser/inköpsanalyser i ekonomisystemen, hos myndigheter och offentligt ägda bolag, med en inköpsvolym på mer än 150 miljoner kronor.
4. Gör e-handel obligatoriskt: Ta fram ett lagförslag om införande av lag om e-handel hos samtliga upphandlande organisationer inkl. offentligt ägda bolag.
5. Skärp reglerna om jäv: Ta fram ett lagförslag om implementering av upphandlingsdirektivens bestämmelser om jäv i de svenska upphandlingslagarna.
6. Tydliggör volymreglerna: Återinför sammanräkningsregeln som tidigare fanns i 19 kap. 8 § LOU, 19 kap. 8 § LUF och 15 kap. 4 § LUFS, om ”varor och tjänster av samma slag under ett räkenskapsår”
7. Se över direktupphandlingsgränserna: Ge Konkurrensverket i uppdrag att analysera effekterna av de höjda direktupphandlingsgränserna. Analysen ska omfatta påverkan på effektiv ekonomisk förvaltning, konkurrens och risker för korruption.
8. Stärk den kommunala revisionen: Tillsätt en utredning som tar fram förslag på en förstärkt kommunal revison, med syftet att avskaffa det nuvarande systemet med fullmäktige utsedda lekmannarevisorer och i stället utforma en ordning med aktiebolagslagen som förebild. Utredning bör också lämna förslag på en tydligare budgetprocess och hårdare redovisningskrav för kommunerna.
9. Lagstifta om preklusion i offentlig upphandling: De behövs lagändring, som förtydligar skaderekvisitet och frågor om preklusion i svensk rätt. Nuvarande status där företag som upplever att upphandlingarna är gynnar en specifik leverantör har inte en möjlighet att få det prövat i domstol.
För att öka öppenheten internt och skapa en bättre kontroll på hur man arbetar systematiskt som myndighet föreslår rapporten att Ekonomistyrningsverket (ESV) får i uppdrag att analysera förutsättningarna för obligatorisk användning av spendanalyser/inköpsanalyser i ekonomisystemen, hos myndigheter och offentligt ägda bolag, med en inköpsvolym på mer än 150 miljoner kr.
Dessutom föreslås att regeringen bör utarbeta ett lagförslag om införande av lag om e-handel hos samtliga upphandlande organisationer. I dag behöver bara statliga myndigheter med mer än 50 anställda använda sig av e-beställning.
– Med bättre öppenhet, inköpsanalyser samt krav på e-handel så är chansen att kringgå ekonomisystemen mycket svårare. Då kan man hitta de här konstiga transaktionerna, säger Ellen Hausel Heldahl.
– Det är inte ovanligt att en avdelningschef på en stor förvaltning attesterar 250 fakturor i veckan, Då måste man få hjälp med granskningen, och det får man genom spendanalyser och e-handel, avslutar hon.
Svenskt Näringsliv har under många år aktivt arbetat med korruptionsfrågorna framför allt genom deltagande i Institutet mot mutor (IMM). Koden mot korruption i näringslivet (Näringslivskoden) togs fram av IMM i samband med nuvarande mutbrottslagstiftning. Den är ett komplement till lagstiftningen. Koden uppställer krav på förebyggande antikorruptionsarbete och ger vägledning för hantering av förmåner och mellanhänder. Även om koden är riktad till företag kan också myndigheter, kommuner och andra aktörer använda den. Syftet med koden är:
• att tillgodose näringslivets intresse av att anställda och uppdragstagare inte låter sig påverkas att agera till nackdel för företaget genom att ge eller ta emot otillåtna förmåner,
• att öka förtroendet för näringslivet, eftersom samhället måste kunna förlita sig på att marknaden fungerar väl ur ett affärsetiskt perspektiv,
• att främja marknadens intresse av effektiv och sund konkurrens på lika villkor.