Ny rapport: Nio förslag för att bekämpa den allt allvarligare korruptionen

Sverige har länge varit ett av världens minst korrupta länder. Men i organisationen Transparency Internationals senaste index över uppfattad korruption sjunker Sverige, och noterade sin sämsta placering någonsin sedan mätningen startade 1995. Dessutom är Sverige ett av de fem EU-länderna med den sämsta utvecklingen i indexet.

En ny rapport från Svenskt Näringsliv visar på flera brister i den offentliga upphandlingen, och presenterar förslag för att åtgärda dessa. Tidigare har det inte funnits någon siffra över hur stor andel av de offentliga upphandlingarna som resulterar i återkommande vinnare, men med hjälp av AI-företaget Tendium visar rapporten att 65,2 procent av alla upphandlingar har återkommande och delvis återkommande vinnare.

Anledningen till den relativt höga siffran kan bero på att myndigheterna är nöjda med befintlig leverantör och vill se ett fortsatt samarbete eller att det är besvärligt att byta leverantör. Men det kan också bero på en bristande konkurrenssituation och en grogrund för någon form av korruption (vänskapskorruption), menar rapportförfattaren Ellen Hausel Heldahl, jurist och expert på offentlig upphandling på Svenskt Näringsliv.

– I våra enkäter får vi ofta höra av företag att de upplever upphandlingar som är riktade mot en specifik leverantör på förhand, och att det därmed är avgjort redan innan några anbud lämnas in, säger hon.

Ett sådant exempel kommer från ett företag som insåg att kommunen hade kopierat deras broschyr i kravspecen för upphandling av en maskin:

”I ett fall hade man till och med kopierat ett stavfel och krävde att maskinen skulle ha en dargögla (i stället för dragögla). När en konkurrent ifrågasatte vad det var fick de svaret att det borde ni känna till.”

Öppenhet ett problem

Ett annat problem som kan leda till en ökad korruption är en bristande öppenhet, både internt och externt, hos myndigheter och kommuner. Ett vanligt problem är olika typer av hinder vid begärande av offentliga handlingar, så som att handlingarna inte finns digitalt eller att det kostar att få ut dem. Ett exempel är när en myndighet krävde 240 000 kronor (två kronor per sida) för att skicka ett leverantörskontra i pappersform till ett företag. Ett annat exempel är när Lantmäteriet skickade en låda till den som begärt ut materialet med posten där texten på varje A4-sida var storlek tre, alltså helt oläsbart.

– När man gör något sådant så är det ren obstruktion. Det krävs en mycket större öppenhet så att transaktioner kan granskas, säger Ellen Hausel Heldahl.

För att öka öppenheten internt och skapa en bättre kontroll på hur man arbetar systematiskt som myndighet föreslår rapporten att Ekonomistyrningsverket (ESV) får i uppdrag att analysera förutsättningarna för obligatorisk användning av spendanalyser/inköpsanalyser i ekonomisystemen, hos myndigheter och offentligt ägda bolag, med en inköpsvolym på mer än 150 miljoner kr.

Dessutom föreslås att regeringen bör utarbeta ett lagförslag om införande av lag om e-handel hos samtliga upphandlande organisationer. I dag behöver bara statliga myndigheter med mer än 50 anställda använda sig av e-beställning.

– Med bättre öppenhet, inköpsanalyser samt krav på e-handel så är chansen att kringgå ekonomisystemen mycket svårare. Då kan man hitta de här konstiga transaktionerna, säger Ellen Hausel Heldahl.

– Det är inte ovanligt att en avdelningschef på en stor förvaltning attesterar 250 fakturor i veckan, Då måste man få hjälp med granskningen, och det får man genom spendanalyser och e-handel, avslutar hon.