Svenska doktorander har blivit en bristvara – ”En väckarklocka”
De svenska doktoranderna har nästan försvunnit. Inom ai-området kommer 80 procent från andra länder – och en stor del lämnar Sverige inom några år. Det här hotar Sveriges långsiktiga konkurrenskraft, skriver experten Emil Görnerup på Ny Teknik debatt.
Nya teknologier omformar våra samhällen. Kanske snabbare och djupare än någonsin. Teknik är geopolitik som påverkar länders säkerhet.
I denna omvälvande tid utgör forskarutbildningen spetsen i den svenska kompetenskedjan. Som världsledande innovationsland är den helt avgörande för vår långsiktiga konkurrenskraft. Det är där vi i dag bygger en stor del av vår kompetensbas inom teknisk utveckling.
Mot denna bakgrund har Svenskt Näringsliv tagit fram en ny rapport där vi kartlägger karriärvägar och geografisk mobilitet inom fyra teknikområden av strategisk betydelse för Sverige: artificiell intelligens (ai), halvledarteknik, kvantteknik och nanoteknik.
Resultatet är en väckarklocka för ett område som är såväl underdebatterat som underreformerat:
De svenska doktoranderna har försvunnit. I undersökningen kommer 70 procent av de disputerade från andra länder än Sverige. Högst är andelen inom ai där hela 80 procent av doktoranderna kommer från andra länder.
Kompetensen lämnar landet. 40 procent av de disputerade har lämnat Sverige inom tre år efter avslutad examen.
Efterfrågan finns i näringslivet. Andelen disputerade som går till näringslivet ökar med tiden efter disputation, vilket indikerar större möjligheter i näringslivet och mer begränsade karriärvägar inom akademin. Trenden är starkast bland de disputerade som är verksamma i Sverige.
Vi har ett systemfel som måste åtgärdas: Sverige attraherar talanger men misslyckas med att få dem att stanna samt bygga en tillräcklig svensk återväxt av doktorander.
Det är i grunden positivt och en styrka att Sverige attraherar forskarstudenter från hela världen. Utan internationell kompetens skulle vi inte kunna fylla våra doktorandplatser. Samtidigt finansierar staten forskarutbildningen för att försörja samhället med spetskompetens. Om en hög andel lämnar landet efter examen tappar vi ett viktigt syfte med den högre utbildningen.
På sikt riskerar den svenska kompetensbasen att erodera när andelen svenskar som genomför en forskarutbildning sjunker till kritiskt låga nivåer. Det är en tyst kompetensbrist som gör Sverige sårbart.
Den samhälleliga kostnaden när en hög andel disputerade inom kritiska teknikområden lämnar landet är hög. Inte minst om vi betänker att Sverige har ett för sin storlek unikt diversifierat och kunskapsintensivt näringsliv. Det är en styrka som vi måste bli bättre bli mycket bättre på att utnyttja. Potentialen att omsätta ny teknik till ökad produktivitet och tillväxt i näringslivet är betydligt högre i Sverige än i många andra länder.
I regeringens senaste forskningsproposition görs flera viktiga satsningar. Bland annat excellenskluster för banbrytande teknik. För att kraftsamlingen ska få genomslag krävs en kombination av åtgärder.
För det första måste andelen svenska doktorander öka. Om den högsta utbildningsnivån enbart utbildar internationella studenter hotas Sveriges långsiktiga konkurrenskraft.
För det andra måste Sveriges attraktionskraft för internationella forskare stärkas genom tydligare incitament för att stanna och arbeta i vårt land efter disputation.
För det tredje måste vi främja forskningsmiljöer med stark näringslivsrelevans som kan omsätta forskningsresultat till innovationer och stärkt kompetens för näringslivet. Måluppfyllelsen av regeringens satsningar på strategisk teknik kan inte enbart mätas i antalet utlysningar eller publikationer utan framgången måste bedömas utifrån hur väl kompetens och kunskap sprids till hela samhället.
”Vi ska vara ledande när det kommer till utveckling och användning av ai” sa civilminister Erik Slottner när AI-kommissionen presenterade sina förslag för ett år sedan.
Sverige kommer inte att vara ledande om forskarna lämnar och svenska studenter vänder forskarutbildningen ryggen.
Politiken har nu en viktig roll för att vända utvecklingen. En fortsatt seriös diskussion kring detta är både angeläget och välkommet.
Emil Görnerup, ansvarig för forskningspolitiska frågor på Svenskt Näringsliv
