I Estland, Storbritannien och Singapore är grundskoleeleverna dokumenterat duktiga i matematik. Sverige kan lära mycket av ländernas kursplaner, visar en ny rapport från Näringslivets skolforum. ”Vi behöver inte vara originella. Vi kan bara titta på vad andra länder har gjort”, säger forskaren Johan Prytz.
Det är mycket angeläget att svenska elevers matematikkunskaper förbättras. Även om en viss uppryckning har gjorts på senare år ligger vi en bra bit under OECD-snittet i flera internationella kunskapsmätningar. Ett exempel är TIMSS (2019) där OECD-snittet för elever i årskurs 8 var drygt 530 i poäng i matematik mot drygt 500 i Sverige.
Framför allt har Sverige få toppresterande elever och en stor grupp elever som inte ens får godkänt i ämnet. Det är både elever med utländsk bakgrund och elever på landsbygden som får sämre resultat i de internationella studierna.
– Det behövs en uppryckning, inte bara mot bakgrund av att vi inte är nöjda med dagens svenska matteresultat. De rapporter som vi presenterar idag pekar också på att det finns en stor potential i att förbättra just kursplanerna och därmed förbättra skolresultaten i matematik, säger Gustav Blix, ansvarig för grundskolefrågor på Svenskt Näringsliv.
Han menar att regeringen, som har aviserat att förändringar är på gång, kan hämta inspiration från de två rapporter som presenterades på ett seminarium arrangerat av Näringslivets skolforum. Den första behandlar internationell forskning i ämnet och i den andra synas kursplanerna i England, Estland och Singapore.
– Gemensamt för de här tre länderna är att de presterar väldigt bra i internationella kunskapsmätningar. De har också kursplaner som är väldigt utförliga och detaljerade. De har i mycket större utsträckning än i de svenska kursplanerna ämnesspecifika uttryck och begrepp och utförliga beskrivningar, säger Johan Prytz, forskare vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet. Det är han som har författat rapporten ”En ny kursplan i matematik – hur den skulle kunna se ut och varför”
Singapore, vars elever presterar långt bättre än andra länder i de internationella mätningarna, kan ge mycket värdefulla inspel till en reformerad svensk kursplan. Landet håller för ögonblicket på att skriva om sin kursplan – där man öppnar upp för en viss decentralisering – men det är trots allt en central och tydlig styrning som fortsatt är modellen.
I den mycket omfattande kursplanen för matematik finns utförliga och precisa beskrivningar baserade på ämnesspecifika uttryck och begrepp. Samtidigt kopplas de samman med elevernas förmågor; i just Singapores fall är det problemlösning som anses vara centralt.
–Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Vi behöver inte vara originella. Vi kan bara titta på vad andra länder har gjort, säger Johan Prytz som också betonar att det är viktigt med en bred acceptans bland skolans aktörer, inte minst bland lärare, för att åstadkomma detta.
Ett stort problem med de svenska kursplanerna är att de innehåller så kallade processmål med dålig koppling till matematikens uttryck och begrepp. I stället för att eleverna lär sig pyttagaros sats ska de ägna sig åt problemlösning eller mer otydliga begrepp som ”matematisk kommunikation”.
Den samlade forskningen visar att det leder till att eleverna presterar sämre, vilket framgår i den andra rapporten ”Hur bör man förändra kursplaner i matematik – argument från den internationella forskningen”.
– Det är tydligt att det är svårt att implementera processmål, särskilt via kursplaner. Det gäller både på klassrumssidan – den undervisningen man ville få till blir inte av – och på resultatsidan – eleverna verkar inte bli bättre, säger Ola Helenius, professor i ämnesdidaktik med inriktning mot matematik vid Göteborgs universitet och Nationellt Centrum för Matematikutbildning. Det är han som har författat den andra rapporten tillsammans med Linda Marie Ahl, forskare på institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet.
Ola Helenius främsta tips till politikerna är att koppla förmågor med ett tydlig matematiskt språk, men också att vända på kuttingen. I stället för att initialt lägga allt fokus att få en perfekt kursplan klar är det bättre att börja med att först ta fram ett kommentarmaterial, det vill säga de texter som ger lärarna konkreta tips om hur undervisningen ska gå till. Nackdelen med att börja med en kursplan är att flera aktörer måste samsas om prioriteringarna.
Ola Helenius anser också att det är centralt att införa bättre läromedel och att den så kallade progressionen måste förbättras, det vill säga att eleverna får en möjlighet att steg för steg bygga sina kunskaper och färdigheter inom ämnet.
Johan Börjesson, avdelningsamordnare på Skolverket, menar att det är fullt möjligt att införa förslagen som presenteras i rapporterna i svensk kontext:
– Det borde vara möjligt och rimligt och rätt att införa, i synnerhet i ämnet matematik eftersom det är ett väldefinierat ämne. Det kan vara knepigare i andra ämnen, säger han.
Ann-Christin Hartman, enhetschef för styrdokumentsutveckling på Skolverket, håller med, men menar samtidigt att det är oerhört komplext att skriva nya kursplaner, med många intressenter. Det innebär en intrikat balansgång.
– Det gäller också att hitta balansen så att man inte låser fast sig så att lärare sedan upplever att styrdokumenten inte är användbara eller ger dem det utrymme som de behöver för att anpassa undervisningen, säger hon.
Hon varnar också för att kursplanerna i de olika ämnena inte blir spretiga. Men Johan Prytz menar att det inte behöver vara ett problem:
– Det är klart att vi inte ska ha onödigt krångliga styrdokument, men vi ska inte vara allt för rädda för att de ska ha ämnesprägel bara för att det riskerar att bli rörigt för lärare, säger han.
Det går också att göra en tydlig prioritering vilka områden inom matematiken som är viktigare än andra. Återigen tar Johan Prytz Singapore som exempel:
– De pekar ut vilka matematiska områden som är extra viktiga. De har åtta grundbegrepp som man ska fokusera på i alla årskurser, säger han.
Vi tar oss för pannan faktiskt, för att det händer så väldigt lite när det gäller progressionen
Linda Marie Ahl har 20 års erfarenhet och har tre önskemål när kursplanerna omarbetas. För det första krävs ett adekvat ämnesspråk i kursplanen. För det andra vill hon också ha en tydlig progression.
– Vi tar oss för pannan faktiskt, för att det händer så väldigt lite när det gäller progressionen. Det är också väldigt svårt att se vad som händer i det som blir framskrivet nu, säger hon.
Hennes tredje önskemål är en tydlig prioritering av centrala begrepp. Hon menar att algebra måste ligga högt på agendan. De internationella studierna visar att svenska elever presterar sämre i just algebra (även geometri).
– Eleverna måste jobba med algebra varje dag. Och det här har jag låtit elever i kriminalvården göra, elever som har haft det väldigt tufft i skolan. Det har gett väldigt goda resultat, säger hon.
GrundskolaNäringslivets skolforum