Stor dramatik när EU:s minimiskattedirektiv antas

Vid mötet i Permanent Representative Committee (COREPER) tisdagen den 12 december enades EU-ambassadörerna om att ställa sig bakom EU-kommissionens förslag till minimiskattedirektiv. Detta sedan Ungern oväntat dragit tillbaka sitt veto mot förslaget. Ambitionen var därefter att förslaget skulle kunna antas av EKOFIN genom skriftligt förfarande under onsdagen. Polen som tidigare i år dragit tillbaka sitt veto ställde emellertid i sista minuten nya krav och först efter intensiva förhandlingar kunde direktivet antas under torsdagen.

Gårdagens besked innebär att medlemsländerna behöver ha nationell lagstiftning om minimiskatten på plats före utgången av 2023 så att direktivet kan börja tillämpas från den 1 januari 2024.

Kommissionen har uttalat att deras intention är att direktivet ska vara utformat i linje med OECD:s modellregler avseende den globala minimiskatten (GloBE rules). Att så sker är extremt viktigt för att undvika uppkomsten av parallella system, med ökad komplexitet och osäkerhet som följd.

Problemet är emellertid att OECD:s arbete med minimiskatten ännu inte är klart. Arbetet har visat sig vara betydligt mer komplicerat än väntat och implementeringspaketet, som ska innehålla förtydliganden, administrativa riktlinjer och förenklingar (s.k. safe-harbours) har försenats och kan komma att presenteras först fram emot sommaren 2023.

Utredningsarbete pågår för att ta fram ett förslag till svensk lagstiftning om minimiskatt. Då utredningen endast avser presentera ett delbetänkande i slutet av januari 2023 kommer således ytterligare arbete krävas för att ta fram ett komplett lagstiftningsförslag som ska presenteras för riksdagen under hösten. Mot bakgrund av komplexiteten är det viktigt att i lagstiftningsarbetet lägga fokus på förenklingar för att i möjligaste mån begränsa de höga genomförandekostnaderna som det nya regelverket för med sig för berörda företag. Arbetet försvåras i detta avseende av att OECD ännu inte har presenterat sina administrativa riktlinjer och förenklingar. Det blir en stor utmaning för regeringen att säkerställa en sådan god beredningsprocess som ett lagförslag av denna karaktär kräver och samtidigt hinna få lagstiftningen på plats under 2023.

Företagen arbetar också mot klockan. Alla företag som berörs av det komplexa regelverket kommer att behöva göra stora omställningar i sina IT-system. Vi har förstått att för att hinna utveckla dessa till 2024 behöver företagen lägga sina beställningar för framtagande av nya system tidigt våren 2023. Mot bakgrund av att det råder stor osäkerhet kring exakt vilken data som efterfrågas och som finns tillgänglig innebär den pressade tidsramen betydande utmaningarna för berörda företag.

Även om det inte var en överraskning att direktivet förr eller senare skulle komma att antas är det olyckligt att OECD inte gavs tid att slutföra sitt arbete med minimiskatten så att deras slutprodukt till fullo hade kunnat inkorporeras i direktivet innan det undertecknades av medlemsländerna.

Slutligen en reflektion över Ungern och Polens agerande. De omständigheter under vilka direktivet antogs igår bådar inte gott för den pågående infekterade debatten om EU:s framtida beslutsprocess i skattefrågor. Båda länderna har använt sin rätt till veto mot direktivförslaget för att pressa EU till eftergifter i andra helt orelaterade frågor. Ungern som fått sitt återhämtningsbidrag från EU fryst p g a bristande nationell lagstiftning gällande demokratiska principer och korruption får genom dagens överenskommelse nu delar av dessa pengar utbetalade i förtid. Polen som av EU anklagas för liknande demokratiska brister drog tidigare i år tillbaka sitt veto mot direktivet efter att de erhållit försäkringar kring frysta återhämtningsbidrag, men hotade i sista stund att igen, på oklara grunder, lägga in sitt veto mot direktivförslaget.

Den nationella vetorätten i skattefrågor ska självfallet endast utnyttjas då ett land har invändningar mot de skatteförslag som presenteras. Som vi skrivit om i bloggen tidigare saknas det inte skäl att ha invändningar mot införande av en global minimiskatt. Att använda vetorätten i utpressningssyfte för att få igenom sin vilja i helt andra frågor ger onödigt eldunderstöd åt de som förespråkar att enhällighetskravet för skattebeslut ska överges till förmån för beslut genom kvalificerad majoritet. Som vi påtalat tidigare är det av central betydelse för Sverige att upprätthålla den nationella suveräniteten i skattefrågor. En övergång till kvalificerad majoritet skulle på ett mycket effektivt sätt förflytta inflytande och beslutanderätt gällande skattefrågor till de stora EU-länderna, till nackdel för små öppna ekonomier.

Det är således viktigt att Sverige och likasinnade länder bjuder motstånd i de diskussioner om EU:s beslutsprocess som ofrånkomligen kommer att följa i spåren av de många turerna kring minimiskattedirektivet. Lyckligtvis krävs det enhällighet för att avskaffa enhällighetskravet. Trots att så är fallet är det onödigt att, som i denna fråga, bjuda motståndarlaget på en argumentatorisk straffspark.  

SKRIVET AVClaes Hammarstedt