5. Löneutveckling, BNP och KPI

Anställdas löner och sociala avgifter och därmed företagens löne- och arbetskraftskostnader revideras varje år. Löneökningar innebär dock inte alltid att det går att köpa mer för pengarna eftersom prisutvecklingen inverkar på köpkraften.

Löne- och arbetskraftskostnadsutveckling

Den årliga löneökningstakten för arbetare och tjänstemän växlade ned från mellan 6 och 12 procent under 1970- och 1980-talet till mellan 2 och 6 procent under 1990- och 2000-talet. Tidigare var det inte ovanligt med löneökningar på mer än 10 procent och 1975 ökade tjänstemännens löner med närmare 19 procent. De senaste fem åren har löneökningarna varit mellan 2,0 och 3,0 procent.

Samtidigt som den nominella löneutvecklingen växlade ned under 1990-talet gjorde också inflationen det. Den reala löneutvecklingen har därför utvecklats betydligt mer stabilt under de senaste 20 åren. Mellan 1977 och 1983 var den reala löneutvecklingen negativ för både arbetare och tjänstemän liksom under några år i början av 1990-talet. Det är således inte så att höga nominella löneökningar ger höga reallöneökningar. Över tid tycks det motsatta förhållandet stämma bättre.

De sociala kostnaderna för arbetare har under ett antal år varit nedsatta till följd av att premierna subventioneras via överskottsmedel i de kollektivavtalade försäkringssystemen.

Diagram 5.1 Löneutveckling 1965–2017

Källa: Svenskt Näringsliv och SCB

Tabell 5.1 Arbetskraftskostnadsutveckling i procent 2000–2017

Källa: Svenskt Näringsliv, Skatteverket och SCB

Bakgrundsinformation Utvecklingen i lön och arbetskraftskostnad kan mätas nominellt och realt. Den nominella utvecklingen är den faktiskt uppmätta. Den reala beräknas genom justering för genomsnittlig prisutveckling. På så vis ges en bild av hur mycket mer/ mindre den anställde faktiskt kan handla varor och tjänster för. I tabellen redovisas de totala ökningarna i arbetskraftskostnad, det vill säga löneökningar inklusive förändringar i sociala kostnader. Uppgifterna om sociala kostnader avser det förändrade avgiftsuttagets inverkan på de totala arbetskraftskostnaderna. Löneutvecklingstalen för arbetare t o m 1996/97 basera- des på löneelementen TPSH och korrigerades med hänsyn till de avtalsmässiga höjningar som inträffat under andra halvåret respektive år. Eftersom en ny insamlingsperiod – utan helgdagar – används från och med 1998, beräknas löneutvecklingen från och med 1997/98 enbart på tid- och prestationslön.

Diagram 5.2 Arbetskraftskostnad, arbetsgivaravgift och årslön för arbetare 1970-2017

Källa: Svenskt Näringsliv och SCB

De svenska företagens arbetskraftskostnader är bland de högsta inom EU. För arbetare var den genomsnittliga totala arbetskraftskostnaden år 2017 cirka 505 000 sek per år (beräknat på veckoarbetstid om 40 timmar). Cirka 27 % av den totala arbetskraftskostnaden utgörs av arbetsgivaravgifter enligt lag och avtal. Sedan år 2000 har arbetskraftskostnaderna ökat med 184 000 sek eller 57 %. Utvecklingen av arbetskraftskostnaderna i reala termer (deflator KPI) för perioden år 2000 – 2017 innebär en ökning med cirka 88 000 sek eller 27%.

Diagram 5.3 Arbetskraftskostnad arbetare beräknad i 2000 års priser

Källa: Svenskt Näringsliv och SCB

Tabell 5.2 Arbetskraftskostnad mm för arbetare (löpande samt 2000 års priser)

Källa: Svenskt Näringsliv och SCB

Bakgrundsinformation Uppgifterna avser arbetare i företag anslutna till Svenskt Näringsliv. Uppgifterna är inte jämförbara med motsvarande uppgifter gällande tjänstemän.

Diagram 5.4 Arbetskraftskostnad, arbetsgivaravgift och årslön för tjänstemän 1970 – 2017

Källa: Svenskt Näringsliv och SCB

För tjänstemän var den genomsnittliga totala arbetskraftskostnaden år 2017 cirka 767 000 sek per år (beräknat på veckoarbetstid om 40 timmar). Cirka 33 % av den totala arbetskraftskostnaden utgörs av arbetsgivaravgifter enligt lag och avtal. Sedan år 2000 har arbetskraftskostnaderna ökat med 333 000 sek eller 77 %. Utvecklingen av arbetskraftskostnaderna i reala termer (deflator KPI) för perioden år 2000 – 2017 innebär en ökning med cirka 187 000 sek eller 43%. Jämförbarheten över tid för tjänstemän påverkas mycket av kollektivets yrkessammansättning.

Diagram 5.5 Arbetskraftskostnad tjänstemän i 2000 års priser

Källa: Svenskt Näringsliv och SCB

Tabell 5.3 Arbetskraftskostnad mm för tjänstemän (löpande samt 2000 års priser)

Källa: Svenskt Näringsliv och SCB

Bakgrundsinformation Uppgifterna avser månadsavlönade heltidsarbetande tjänstemän i företag anslutna till Svenskt Näringsliv. Uppgifterna är inte jämförbara med motsvarande uppgifter gällande tjänstemän.

Löneutveckling 2000 - 2017

Följsamheten i löneutvecklingen för arbetare är stor mellan olika branscher. Löner inom byggbranschen ligger fortsatt högst. I genomsnitt för samtliga branscher har lönerna ökat med 56% under perioden 2000 – 2017. Konsumentprisernas utveckling under samma period är 24%. Sammantaget har detta inneburit reallöneökningar för arbetstagare. I diagram 5.6 har genomsnittslönen avseende år 2000 räknats upp med Konsumentprisindex i serien ”Snittlön år 2000 + KPI-utv”.

En viktig slutsats som kan dras är att 1970-, 1980- och halva 1990-talet präglades av att lönebildningen inte lyckades leverera reallöneökningar (se diagram 5.1). Denna period sammanfaller med en period med höga nominella löneökningar, återkommande kostnadskriser i näringslivet, devalveringar av kronan, detaljstyrande centrala avtal med olika former av pris- och löneutvecklingsgarantier, hög inflation samt osäkerhet om den framtida inflationen.

Lönebildningen omgärdas sedan början av 1990-talet av en delvis annan kontext. Viktiga förutsättningar är numera rörlig växelkurs och självständig centralbank vilket har resulterat i låg och stabil inflation samt lägre nominella löneökningar. Lönebildningen har också decentraliserats genom att löneförhandlingar mellan centralorganisationerna helt har avskaffats och genom att förbundsavtalen ger större möjligheter för företagen att bestämma nivå på löneökningen och/eller fördelningen av löneökningen. Allt detta har sannolikt bidragit till att lönebildningen och reallönerna har utvecklats mer stabilt under de senaste åren.

Diagram 5.6 Löneutvecklingen år 2000 – 2017 per bransch jämfört med KPI-utvecklingen.

Källa: Svenskt Näringsliv

Bakgrundsinformation Uppgifterna avser anställda i företag anslutna till Svenskt Näringsliv. Uppgifterna avseende arbetare har inte strukturrensats och är därför inte fullt jämförbara med uppgifterna avseende tjänstemän. Lönebegreppet för arbetare är tid- och prestationslön samt skift-/obtillägg och helglön (T+P+S+H).