Sverige utbildar för få yrkesutbildade

Det svenska systemet utbildar för få yrkesutbildade. Detta riskerar att skapa en samhällsekonomisk kostnad på 990 miljarder kronor fram till 2035, visar rapporten ”Notan hamnar hos företagen” från Svenskt Näringsliv. 

Företagen har allt svårare att rekrytera. Samtidigt toppar gymnasial yrkesutbildning listan över mest efterfrågad utbildningsnivå i Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät.

 Vi har kartlagt utmaningarna kring dagens yrkesutbildning. Slutsatserna är följande:

• Utbudet av yrkesutbildade matchar inte arbetsmarknadens behov.
• Yrkesutbildningen brister i kvalitet, relevans och genomströmning.
• Yrkesutbildningen missgynnas av huvudmännens och elevernas (liksom föräldrarnas) incitament och preferenser.

I juni fattade riksdagen beslut om att förändra principerna för planering och dimensionering av gymnasiala utbildningar. Hänsyn ska nu tas till både elevernas efterfrågan och arbetsmarknadens behov. 

I augusti gav regeringen Skolverket i uppdrag att ta fram regionala planeringsunderlag för att hjälpa huvudmännen dimensionera gymnasieutbildningarna. Våra förväntningar på huvudmännen och Skolverket är höga. Involveringen av branscher och företag är central.

I juni genomförde vi en enkätundersökning bland kommunala utbildningspolitiker och skolchefer för att få en bild av svårigheterna med att anpassa utbud till efterfrågan. Svaret är en kompetensparadox. Av drygt 600 svarande anser cirka två tredjedelar att:

• Det är ganska eller mycket lätt att bedöma vilket utbud som efterfrågas.
• Utbildningsutbudet är anpassat till arbetsmarknadens behov.
• Utbildningsutbudet bidrar till näringslivets kompetensförsörjning.

Lika många upplever att fördelningen mellan högskoleförberedande och yrkesprogram är mycket eller ganska bra. Detsamma gäller vuxenutbildningen.

Mer än hälften av de svarande upplever dock att företagens tillgång till relevant kompetens i kommunen är ganska eller mycket dålig.

Det är positivt att kommunerna förstår att företagen har svårt att hitta personal, men tyvärr saknas insikt om kopplingen till de utbildningar som erbjuds. Vi har tidigare visat att kommunerna i yrkesvux till största del tillgodoser sina egna behov. Programmen Vård och omsorg samt Barn och fritid är dubbelt så stora som övriga yrkesvuxprogram tillsammans.

En bättre matchning av utbildningsutbudet mot arbetsmarknadens efterfrågan måste prioriteras av landets kommunpolitiker den kommande mandatperioden. Det är avgörande för svensk konkurrenskraft och för de egna lokala företagens möjligheter att växa och anställa.