Nye finansministerns oroande ”julklapp”

Efter den omfattande politiska turbulensen under hösten har den nya regeringen även fått en ny finansminister. Med en vecka till julafton ger han en intervju med TT och tyvärr är budskapen djupt oroande. De skatteförslag han luftar är dessvärre raka motsatsen till vilka julklappar som vore lämpliga för att stärka Sveriges välstånd.

Finansministern refererar till den rapport som en arbetsgrupp i våras lade fram inför Socialdemokraternas partikongress, med bland annat förslag om återinförd förmögenhetsskatt, höjda kapitalskatter och försämringar inom regelverket för entreprenörsskatten (3:12-reglerna). Vid partikongressen avfärdades det mesta ur rapporten och många företagare drog en lättnadens suck. Det är mot den bakgrunden illavarslande att förslagen nu åter förs upp på agendan.

Retoriken bakom förslagen drar tråkigt nog åt det populistiska hållet. Grundperspektivet tycks vara statiskt, utan insikt om att vägen till förbättringar för alla är att stärka förutsättningarna för fler jobb, investeringar och tillväxt. Istället verkar tanken vara fast i en alltför snäv tankeram om en given kaka att fördela.

Det framstår till och med som om finansministern ser ett egenvärde i att försämra villkoren för vissa grupper, utan att ta notis om negativa konsekvenser för möjligheterna att få en växande skattebas. Han talar i närmast beklagande ordalag om att regeringen varit ”tvungna” att slopa värnskatten. Ändå visar en förkrossande majoritet av forskningen att det var en djupt skadlig skatt. Även Finansdepartementet har i sina beräkningar bekräftat detta. Slopandet gjorde Sverige lite mer normalt, men även efter det har vårt land högre marginalskatt än de flesta andra länder, vilket fortsatt är en tydlig konkurrensnackdel. Därför behövs istället fortsatt sänkt marginalskatt, vilket skulle skapa tusentals jobb.

Hoten om skärpt beskattning av kapital och entreprenörer är beklagliga, till synes utan hänsyn till tidigare erfarenheter. Här är det angeläget att ta fasta på de insikter som en tidigare finansminister, Göran Persson, nyligen visade. I ett resonemang om hur svensk ekonomi (inte) fungerade när vi som ett av de sista länderna i världen fortfarande hade kvar en förmögenhetsskatt, konstaterade han följande: ”Vi tappade en hel del framgångsrika entreprenörer. Det var inte värt det. […] det ska vara en skatt som inte skadar ekonomin. Är man inte lyhörd för alla dessa dimensioner kan du inte driva ekonomisk politik. Ibland när det blir för ideologiskt missar du de där dimensionerna”.

Det är ett faktum att de förbättringar av villkoren för företagande som genomförts de senaste decennierna inneburit att fler uppfattar regelverken som mer rimliga och förändringarna har också följts av ökade skatteintäkter för det offentliga. Denna utveckling är viktig att vårda. Varje signal med hot om försämringar riskerar orsaka negativa effekter; avvaktan med nystart av företag, tvekan inför expansion, tvivel inför beslut om investeringar och anställningar. Det som behövs är istället att ta sikte på fortsatta förbättringar. Förutom att marginalskatterna behöver sänkas är det också angeläget att ytterligare underlätta entreprenörsbeskattningen och att se till att bolagsbeskattningen är internationellt gångbar. Åtskilliga andra skatteförslag (t.ex. här, här, här, här, här och här) pockar också på uppmärksamhet. Det finns således gott om viktigare saker för en ny finansminister att ta tag i för att kunna bli jultomte värd namnet.